Jag började arbetsdagen med att läsa mail. Det första mailet var en lunchinbjudan och det andra mailet kommer jag att njuta av hela dagen: "Du är en pärla!!! Tack så mycket!".

Fler sådana mail tack! Då gör det inget att det trasslar en massa på jobbet, att jag förbises i vissa lägen och att jag släcker bränder för jämnan nu.

Periodvis kan jag reta mig oerhört på att vissa personer förbiser mig när det gäller jobbet. Men de senaste dagarna så struntar jag i det. Om de är så dumma att de inte vill ta hjälp av mig så får de väl skylla sig själva om de frågar någon som inte kan hjälpa dom... Och jag har bestämt mig för att inte hela tiden erbjuda mig att hjälpa till. Vi får väl se hur länge det går bra.

Imorgon så åker jag till Jönköping, ska hålla kurs där. Kul! Men, det skulle vara skönt att vara hemma i lugn och ro någon gång.

Melodifestivalen i lördags var lyckad. Vi började med middag hemma hos mig. Jag lyckades åstadkomma god mat och god efterrätt trots att M måste undvika det mesta i matväg. (Hur enkelt är det att åstadkomma en efterrätt utan socker, utan mjölk, utan citrusfrukter, utan kärnfrukter och utan vanligt mjöl?)

Efter maten gick vi iväg till Arcushallen. Man fick gå in från baksidan vilket gjorde att det kändes som att vi nästan var tillbaka hemma hos mig igen.

Vi satt på rad 22, till höger. Några rader bakom Allram och Tjet. Men, vi var aldrig i bild annat än på långt håll.

Det var roligt att se allt som händer på scenen som man inte får se på TV. (T.ex. när de dammsög scenen efter att LillBabs slagit sönder flaskan under dansnumret... Eller när en av artisterna höll på att fällas av kamerasladden...)

Startfältet var väl sisådär. Jag blev förvånad över att Liverpool kom bland de fyra. Jag tycker Sarek låter precis som Nordman (och låten låter som Euskefeurats "nere vid pite-älva"). Att höra Style igen gjorde att jag kom ihåg en massa från min högstadietid, huvvaligen så länge sedan!

Efteråt gick vi hem till mig och tog ett varv till på efterrätten. Jag har ju insett efter att ha läst Aftonbladet att jag bor "i mitten av ingenting". Och att vägen hem från jobbet måste vara oändligt lång ("Från centrum tar man 97:an mot Boden i vad som känns som en evighet innan man svänger upp på E4:an. Sedan följer ytterligare en evighet innan man till slut når avtagsvägen som leder till Arcushallen. " ). Få se nu, det är 9 km från centrala stan till Arcus. Undra vad de har jämfört med? Och om de hade velat ha lite omväxling (och undvika risken att hamna i Kalix) kunde de ju åka på södra sidan älven. Då slipper man ju E4:an...