Idag är det minst sagt blåsigt ute. Det kom lite snö/hagel på lunchen men efter det tittade solen fram igen.

Jag har tack och lov fått bort en massa jobb idag. Det har trillat in lite nytt också men summan av kardemumman är mindre idag än igår. Puh!

Jag brottas med mina uppgifter inför måndag kväll då det är kurs igen. Jag måste hitta på något som ska öka min entusiasm och något som jag är stolt över (en framgång/prestation). Båda dessa ska också presenteras på måndag. Jag funderar på att till "det jag är stolt över" välja att jag faktiskt går på de svåraste StepUp- och Aerobics-passen numera!

Några av mina kollegor tyckte att jag skulle välja den kurs jag håller men jag tycker inte att det är nå't speciellt om eleverna är nöjda med mig och kursen, det är liksom bara grundläge för mig. Nå't annat får inte förekomma!

Nivå 3-passen är mycket mer utmaning och en personlig utmaning. De flesta som går på de passen är yngre än mig, betydligt smalare, mycket hippare och mer vana (givetvis, eftersom dom gått längre på de än vad jag har). Men jag fortsätter att gå på passen och det går riktigt bra! Dessutom är det roligt.

Vi var på en Step 3:a igår och äntligen så fick jag till en del av passet som jag misslyckats med de tidigare två gångerna som just den delen funnits med! Hurra för lilla mig!

Ikväll ska jag ha en vilokväll, från träning alltså. Jag ska åka förbi Kvantum på vägen hem och handla mat (tomt i både kylskåp och skafferi nu). Sen ska jag se TV, läsa tidningar och mysa alldeles själv hemma.

Om inte J och/eller L kommer förbi och fikar förståss. Det är alltid kul när de kommer. Jag känner aldrig att jag måste plocka undan eller så när de kommer, inte heller att jag måste sluta med det jag håller på med. Samma sak när jag hälsar på J. Och jag kan hälsa på (nästan) när som helst. Himla skönt med såna vänner.

Men jag blir fortfarande generad över vissa saker som L kläcker ur sig. Jag är inte van än vid de grova skämt och grabb-kommentarer som han använder. Jag tycker att de är jättegulliga när de visar att de är kära, men ibland känner jag mig lite besvärad. Fast, det kan man ju känna sig även när det är en tjej och en kille som är lite för kärvänliga mot varandra. Jag är ändå på "tillvänjningsstadiet" avseende pussande grabbar... :-)

Nä, mot Sherwoodskogen! Eller Kvantum, vilket det nu var...