Igår kväll tränade jag och M dubbla pass! Vi var först på ett StepUp-pass och sedan var vi på Body Balance.

Step:en var jätterolig och det känns verkligen att min kondis blivit bättre! (Och koordinationen också.) Men det andra passet var "sisådär". Jag tror jag är lite för otålig för det lugna tempot och min högra handled är lite för dålig för alla de tillfällen då handflatan ska vara i golvet med tyngd på.

Men livet kändes roligare efter träningen. Och efter lite skratt tillsammans med M.

Jag ringde J igår vid lunchtid och pratade länge med honom. Igår kväll ringde L och frågade när jag skulle komma hem. Han dök upp hos mig strax efter att jag kom hem från träningen, och efter att vi fikat lite så frågade han hur jag mådde eftersom han hade pratat med J under dagen.

DÅ brast det för mig. Efter att ha en dag då allt kändes som pest så kom någon som verkligen brydde sig om mig och hur jag mådde. Jag grät och jag grät. Och L bara satt där med armarna om mig och lät mig gråta tills jag var "färdiggråten". Ibland strök han mig över håret och ibland fick jag en puss på huvudet. Det var allt som behövdes och det förstod han!

Jag vet fortfarande inte varför jag är så ledsen. Det är en massa småsaker som har hänt som jag i vanliga fall inte bryr mig om så det borde inte vara det. Men jag gissar att det är summan av alla småsaker som gör att det blir för mycket.

Idag har det varit några incidenter som gjort att jag istället har blivit arg och det känns bättre.

Nu ska jag iväg på lunch med några kollegor som ingår i samma lilla "måndagskursteam" som jag. Jag är inte speciellt upplagd men jag har tagit på mig att beställa och hämta pizza och då kanske jag kan anse att jag har gjort min del för idag?

Ikväll ska jag först träna med M, sedan basketmatch, därefter ska jag umgås med J och L tills det blir en ny dag! Troligen sover jag över hos J och L så slipper jag åka hem. Och så är det ett aerobicspass imorgon kl 10 som är nästa punkt på programmet.