Jag tror att jag håller på att sätta nå't nytt slags rekord i hur många olika fel som kan uppstår när man bygger en ny del i ett befintligt system! ALLT krånglar och när jag rättar ett fel så dyker ett annat upp. Vissa små oanade komplikationer har nu medfört att istället för att som igår vid lunch "ligga bra till enligt tidplanen" så har vi nu övergått till att "ligga en bit efter tidplanen". Men huvvaligen, det är ju långt kvar till 1 april...

Jag har lyckats få till trippel-uppdrag just denna vecka. När jag utöver det har haft kurs och har infomöte idag. Pust!

Men, jag har tränat två gånger hittills denna vecka! Jag är så stolt över att jag fortsätter träna, vecka efter vecka. Nu håller det på att bli ett behov att träna, ett skönt behov.

Kursen i måndags var bra utom en sak: den grupp jag kom i inför nästa träff. Man indelas i små grupper, olika varje gång, och man ska då jobba lite tillsammans mellan träffarna. Den förra gruppen var jättebra, men i denna grupp så hamnade två av de personer som jag har svårast för.

En av dom drar fram mina sämsta sidor varje gång jag träffar honom och han lyckades under den korta tid vi satt tillsammans i måndags att såra mig/hacka på mig och mitt mål (som jag ska jobba med) två gånger. Jag blev både arg och ledsen. Och började på en gång fundera ut ursäkter på hur jag ska komma från denna grupp.

Men idag tog jag mig samman och ringde vår kursledare för att resonera med henne om hur jag ska göra. Hon var jättetrevlig men hade så kort tid hon kunde prata så hon ska ringa mig i eftermiddag så ska vi prata om mitt lilla "problem".

Jag kan ibland fascineras av det här med hur man reagerar på vissa människor. Denna man behöver inte ens säga något så blir jag irriterad. Öppnar han munnen så blir jag garanterat irriterad. Och jag märker att det är ömsesidigt...

Men med andra människor så kan jag känna på en gång hur mycket jag tycker om dom! Som tex N som jag känt mig lite liten inför men som jag både beundrar och tycker om. Och N ringde mig i förra veckan (efter den grupplunch vi då hade) för att berätta hur mycket hon beundrade mig för att jag vågar göra saker. Vilket då gjorde att jag beundrar henne än mer och att jag tycker än mer om henne!

Och J, min helt underbare vän, som ringde mig igår och bara sa "mjukseg chokladkaka efter träningen". Det betydde då att jag skulle bli bjuden på fika efter min träning. Och det var gott!

Idag är jag bortbjuden på middag hos mina föräldrars vänner (och släktingar). Jag ska hjälpa dom ställa in kanalerna på den nya videon och då bjuder dom på middag. Helt klart bra arbetsbyte!

Nu är det dags för dagens första kaffekopp. Efter att ha fått känning av halsbränna igen så har jag minskat på kaffeintaget, men jag måste få en kopp på förmiddagsfikat!