Jag vaknade under natten och mådde inte alls bra. Det kändes som en stor klump i halsen men jag lyckades somna om. När det var dags att stiga upp var klumpen i halsen ännu större.

När jag steg upp så fick jag kvävningskänslor, det gick bara inte att andas! Jag stod vid diskbänken och ulkade och det blev bara värre och värre. Jag var helt övertygad av att jag hade nå'n stor klump som hindrade andningen. Efter ett tag kom jag på att den stora klump jag kände var mitt gomsegel!

Fram med ficklampa och framför badrumsspegeln konstaterade jag att min hals var väldigt svullen och mitt gomsegel än mer svullet. När jag andades ut så la sig gomseglet längst bak på tungan, där man har så starka kräkreflexer...

Mamsen var under tiden inne i gästrummet och mådde illa bara av att höra mig. Hon klarar inte av när man spyr...

Jag fick i mig lite frukost men så fort jag försökte säga något så flyttade gomseglet på sig och kräkreflexerna kom. Det blev ett vårdcentralsbesök istället för att åka till jobbet.

Men, efter två timmar på vårdcentralen så åkte jag därifrån utan att egentligen ha fått någon hjälp. Sänkan är bra, inga streptokocker och eftersom jag är allergisk mot penicillin så blev det ingen medicin heller. "Om jag skulle bli sämre så skulle jag höra av mig".

Får väl se hur det går.

Mamsen har nu åkt hem. Hon kommer hit igen på tisdag och stannar till fredag, tror jag.

Ute snöar det, igen. Jag som ville ha vår.