Jag kanske ska förklara det här med att dricka lysfotogen... Vår släkting A känner varken lukt eller smak efter en hjärtoperation förra året. De har, precis som vi, varit utan vatten i sin brunn i stugan och då alltså haft vatten i dunkar i farstun.

Måndag före påsk var A törstig och gick till farstun och hällde upp ett glas vatten, trodde han, och drack det. Törstig som han var hällde han upp ett till glas men som tur var kom hans fru E då rusande och skrek "men vad gör du?!".

A tyckte detta var fruktansvärt pinsamt och ville absolut inte uppsöka läkare, "det går nog bra ändå". Natten mellan tisdag och onsdag så gick det inte bra längre... Det blev akuten! 40 graders feber, över 100 i sänka, lunginflammation, problem med mage, njurar och lever samt bränd strupe. Men nu en vecka senare är han hemma från sjukhuset, på bättringsvägen men fortfarande medtagen.

Läkarna hade sagt att hade han druckit grädde (eller mjölk) direkt efter lysfotogenen så hade skadorna minimerats. Och så hade de skämtat med honom om att han ska hålla sig borta från majbrasorna i år "för vem vet hur det går med lysfotogen i kroppen"...

Igår hade vi vår "Minna-kurs" igen. Jag tycker mer och mer om kursen för varje gång, och nu är det bara ett kurstillfälle kvar! Hjälp, är det slut sedan? Dessutom är det kul att träffa kollegorna, det blir inte så ofta annars.

Ikväll ska jag äntligen träna igen. Ett uppehåll på en hel vecka har gjort att jag verkligen har träningsabstinens. Och det går ju bra för mig att träna ikväll eftersom jag inte har några barn... Hööög ironiflagga!

En av mina vänner har råkat ut för att när deras jobbschema ska ändras, ofta med kort varsel, så får hon alltid jobba eftermiddagspassen (som ingen vill ha) för hon har ju ingen familj! Hon har sambo, pappa, syskon, syskonbarn, kusiner och mostrar/morbröder, vilket iallafall jag tycker kan klassas som familj. Men alltså inga barn och då tycker de andra att då kan det väl inte göra nå't om hon jobbar till 22 på kvällen. Jag blev så arg när jag fick höra om det här! Hon har gått från att vara arg till att vara less och ledsen.

När vi pratade om det är häromdagen så var vi fyra tjejer och de som blev allra mest upprörda av oss var de två som har barn. För oss barnlösa var det jätteskönt att få medhåll av småbarnsföräldrar!

Men i helgen så ska jag få leka med W och lilla A. Jag har lovat att vi ska pussla (jag har alltid sagt lägga pussel men W säger att det heter pussla och då är det så!), läsa böcker, cykla och äta godis. Helt perfekt, även för mig.

På lördag ska jag på klassfest och jag har klädångest. M och jag var en sväng på stan idag och jag hittade ingenting. Däremot så kom M med glada förslag på det som redan finns i min garderob så nu tror jag att det hela löst sig.

Det ska bli kul att träffa mina gamla klasskamrater från nian. Några av dom har jag inte träffat sedan vi gick ut nian, och jag vill inte ens tänka på hur länge sedan det var...

23K frågade mig om vi hade 10-års-jubileum. Jag svarade "skärp dig", och då kom förslaget 15-års-jubileum. Jag skrattade och sa "tack för komplimangen men du vet väl hur gammal jag är?". Det visade sig att han hade dålig koll på det och mitt svar "när du började i lågstadiet så började jag på universitetet" visade hur dålig han är på matte... Och han ska bli civilingenjör, ojojoj!