Ibland blir det bara för mycket! Av allt.

Det är hur mycket som helst på gång samtidigt på jobbet. Jag ansvarar för vår grupp och försöker fördela jobben mellan oss, jag försöker se till att A får den hjälp han behöver och att han har lagom svåra jobb att göra, jag svarar på frågor från höger och vänster, jag förbereder nästa veckas nykomlingar, jag gör inhopp i projektmöten och vi försöker få ihop semesterplaneringen. Samtidigt som jag ska skriva en testspec för ett helt annat projekt. Och så ringde telefonen och så fick vi helt plötsligt mer att göra. Och där kom svaret på nå'n fråga och då måste vi göra nåt. Puh!

Men, jag har bestämt mig för att jag hinner fika i lugn och ro, jag hinner äta lunch och jag ska gå hem i vanlig tid. (Dessutom väntar ju lilla mamsen på mig där hemma.)

Och imorgon är det dags för Tupperware-party. Och jag har inte städat klart och jag har inte bakat klart. Dessutom så ville jag ju egentligen träna även imorgon, men det får jag skippa.

Och mitt i allt ihop pratade jag med mamsen och nå't i hennes röst gjorde att jag blev rädd för att hon var på väg att bli dålig igen. Jag hoppas verkligen att jag hörde fel.

När jag var ute på min vanliga lilla dagboks-surf-runda så var jag så stressad så för varje ny dagbok jag närmade mig tänkte jag "hoppas hon inte har skrivit nå't nytt, då går det snabbt". Men hallå, är det inte lika bra att inte alls surfa då?

SKÄRPNING!!!

Mitt i all villervalla så skickade M och jag ut en uppmaning/utmaning till hela projeket, vi bjöd in alla att följa med oss på ett aerobics-pass på lunchen på fredag. Det har redan trillat in diverse ursäkter för att man inte kan följa med... En av dom sa "om L kommer med så kommer jag", hon sa det för att hon var säker på att L aldrig skulle följa med. Men nu säger L att han ska följa med bara för att hon ska få pallra sig iväg till StepIn! Heja!