Enligt väderleksprognosen skulle det regna både lördag och söndag. Så jag packade ner långbyxor, t-shirtar och regnjacka i väskan innan jag for till minan föräldrar i fredags. Och här i stan regnade det för fullt när jag for.

När jag passerade Piteå så blev vägbanan torr. Där hade det inte regnat sedan mitt på dagen. Och lördag sken solen från en klarblå himmel, varmt och skönt. Söndag också, ända fram till fyra-tiden då det blev molnigt. Hm, regn? Ja såna här "regn"dagar älskar jag!

Jag har kommit fram till att jag har nog en konstig läggning när det gäller kyrkogårdar: ända sedan jag var liten har jag tyckt om att gå på kyrkogårdar och läsa på gravstenar!

Jag älskade att få följa med farmor och farfar till kyrkogårdarna i Byske. Allra mest spännande var det när jag fick följa med till gamla kyrkogården för då fick man gå på E4:an över nya bron. Väl framme på kyrkogården så skulle vi alltid gå till farfars föräldrars gravstenar men på vägen dit så berättade dom alltid en massa om de människor vars gravstenar vi passerade.

Jag har nu på senare tid insett att jag var den enda (utöver farmor och farfar) som visste att farfars mamma inte alls är begravd där hennes gravsten är! Gravstenarna ligger i bredd men det är enbart farfars pappa som ligger begravd där, hans mamma ligger ca 10 meter därifrån på andra sidan mittgången under en stor björk. Men farfar och hans syskon flyttade ihop stenarna när de flesta andra gravstenar skulle flyttas från det området. Och detta visste jag därför att jag har haft lyckan att få följa med dom och att få höra alla gamla historier!

Vi var i helgen på fyra kyrkogårdar och min mamma klagade på att det tar längre tid att besöka gravarna när jag är med... Konstigt! :-)

Vi var även på landsförsamlingens kyrkogård och då "tvingade" jag mamma att visa mig var hennes morföräldrar och farföräldrar ligger begravda. Och vi hittade även min mormors mormors grav.

På den kyrkogården finns det en liten del som jag tycker är så fin, det är barnkyrkogården. Men trots att den är så fin blir jag alltid jätteledsen när jag ser alla barnens gravstenar. Huvvaligen.

Min mormors mormor har alltid haft en speciell plats hos mig. När jag var liten så sa min mammas mostrar till mig att jag var så lik deras mormor till sättet. Och bara därför så fick jag den sjal som min mormors mormor hade haft på sig när hon gifte sig. Sen kom mammas moster på att jag har ju faktiskt precis samma namn som min mormors mormor hade som ogift! Trots att alla kvinnorna har bytt namn så är vi tillbaka på hennes flicknamn. Lite fascinerande.

Annars så är jag mest lik farfars mamma, både till utseende och till humör!

Lilla mamsen är sämre, hon har även fått bältros. Så jag hörde rätt på hennes röst i telefon häromdagen.

Jag rensade ogräs, satte upp snören för humlen, klippte pappa, bar stolar och bord, städade skrubben och hjälpte pappa montera diverse saker. Allt för att avlasta mamsen. Men, inte vilade hon för det inte. Nää, hon passade på att göra en hel del saker inomhus när jag inte såg det... Hm, hur får man en sjuk mamma att vila när hon inte vill?